Hela min värld stannar.

La end

När du puschar mig till den gränsen då jag säger stopp.
Jag saknar inte dig, jag älskar inte dig längre, jag hatar inte dig heller.
För så död är du för mig, att jag inte känner nånting överhuvudtaget.
Tack för att du visade vad jag egentligen förtjänar och tack för att du inte gav mig det.

The story of my life. 

Älskade M,

När man har svårt att skilja ur glad med ledsen och sympati med likgiltighet så slutar det med att det krävs något extremt för att man ska reagera, att ens känna något överhuvudtaget. Så det värsta är när en människa lyckas vara extrem så man reagerar hela tiden, glad,ledsen,lycklig,förkrossad,övergiven,älskad och förvirrad i sin högsta form ibland alla de känslorna samtidigt.

Om jag reagerar fel någon gång är det för att jag inte vet hur man ska hantera det, hur gör man? Varför är jag inte likgiltig och varför byts ut min olycka till lycka på en sekund sen byts det tillbaka till olycka på en hundradels sekund? Ibland visar jag för mycket och ibland visar jag ingenting alls. Människa, sluta nu. Det värsta är, du är exakt likadan.

Förlåt min fina, för det onda du måste stå ut med och de känslor jag ger som inte du kan hantera. Och förlåt för att du kan vara den värsta människan jag har träffat på men det kan snabbt vända till den bästa människan. Oavsett så är du min finaste vän och du är min finaste pojkvän. Även om du ibland, som nu, inte tänker efter. Jag ber om ursäkt till min känslomässiga och osäkra sida att du inte tänker efter ibland.